Vad är arbetsmiljölagen?
Arbetsmiljölagen (1977:1160), ofta förkortad AML, kom till år 1977 och trädde i kraft den 1 juli 1978. Lagens ändamål framgår redan i den första paragrafen, nämligen att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö. Med arbetsmiljö avses inte bara fysiska faktorer som buller, belysning och farliga maskiner, utan också organisatoriska och sociala förhållanden som arbetsbelastning, arbetstider och hur arbetet leds och fördelas.
Arbetsmiljölagen är en så kallad ramlag, vilket innebär att den anger övergripande mål och allmänna krav, medan de mer detaljerade och konkreta reglerna finns på lägre nivåer i regelverket. Lagen säger alltså vad som ska uppnås, men inte alltid exakt hur det ska gå till i varje enskild situation. Den praktiska vägledningen återfinns i stället i förordningar och i Arbetsmiljöverkets föreskrifter.
Sedan 1978 har lagen ändrats vid en lång rad tillfällen för att hålla jämna steg med samhällsutvecklingen, EU:s arbetsmiljödirektiv och nya arbetssätt. Grundtanken har dock varit densamma hela tiden, att ingen ska behöva bli sjuk, skadas eller omkomma på grund av sitt arbete.
Vad består arbetsmiljölagen av?
Arbetsmiljölagen är indelad i nio kapitel. Tillsammans täcker de in allt från lagens syfte till hur den följs upp och vad som händer om reglerna inte efterlevs:
Kapitel 1: Lagens ändamål och tillämpningsområde
Här beskrivs vad lagen syftar till och vilka verksamheter och personer den omfattar.
Kapitel 2: Arbetsmiljöns beskaffenhet
Detta kapitel handlar om hur en god arbetsmiljö ska vara utformad. Det tar upp både fysiska, organisatoriska och sociala förhållanden och slår fast att arbetsförhållandena ska anpassas efter människors olika förutsättningar.
Kapitel 3: Allmänna skyldigheter
Här fastställs ansvaret, framför allt arbetsgivarens skyldighet att vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall. Kapitlet beskriver också arbetstagarens medverkan och ansvaret för dem som tillverkar eller levererar produkter och utrustning.
Kapitel 4: Bemyndiganden
Detta kapitel ger regeringen och i förlängningen Arbetsmiljöverket rätt att utfärda mer detaljerade regler. Det är genom dessa bemyndiganden som föreskrifterna, alltså AFS:arna, blir bindande.
Kapitel 5: Minderåriga
Här finns särskilda regler om arbete för personer under 18 år, bland annat kring arbetstider och vilka arbetsuppgifter som är tillåtna.
Kapitel 6: Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare med mera
Kapitlet reglerar bland annat skyddsombudens roll, skyddskommittéer och hur arbetsgivare och arbetstagare tillsammans ska arbeta för en god arbetsmiljö.
Kapitel 7: Tillsyn
Här beskrivs Arbetsmiljöverkets uppdrag att kontrollera att lagen och föreskrifterna följs, samt vilka befogenheter myndigheten har.
Kapitel 8: Påföljder
Detta kapitel handlar om vad som kan hända vid överträdelser, exempelvis sanktionsavgifter och straff.
Kapitel 9: Överklagande
Här regleras hur beslut som fattats med stöd av lagen kan överklagas.
Lagen, förordningen och föreskrifterna hänger ihop
För att förstå arbetsmiljölagen är det viktigt att se hur den fungerar tillsammans med andra delar av regelverket. Reglerna är uppbyggda i tre nivåer.
Högst upp finns själva arbetsmiljölagen, som beslutas av riksdagen. Den anger de övergripande kraven. Nästa nivå är Arbetsmiljöförordningen (1977:1166), som beslutas av regeringen och innehåller mer preciserade bestämmelser, bland annat om skyldigheten att anmäla allvarliga olyckor och tillbud till Arbetsmiljöverket. Längst ned, och mest detaljerat, finns Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Det är där de konkreta kraven på exempelvis fallskydd, buller, kemiska risker och systematiskt arbetsmiljöarbete formuleras.
Tänk på arbetsmiljölagen som grunden i ett hus och föreskrifterna som inredningen. Lagen håller ihop helheten, men det är i föreskrifterna du hittar de praktiska kraven som gäller i din verksamhet.
Vad är AFS?
AFS står för Arbetsmiljöverkets författningssamling. Det är den samlade benämningen på de föreskrifter och allmänna råd som Arbetsmiljöverket ger ut med stöd av bemyndigandena i arbetsmiljölagen. Föreskrifterna är juridiskt bindande, medan de allmänna råden ger vägledning om hur kraven kan uppfyllas.
Den 1 januari 2025 trädde en helt ny regelstruktur i kraft. Tidigare bestod AFS av 67 separata föreskrifter, något som gjorde det svårt att få överblick och att veta vilka regler som gällde för en viss verksamhet. Dessa har nu samlats i 15 mer omfattande föreskrifter, numrerade från AFS 2023:1 till AFS 2023:15. Beteckningen 2023 kommer av att beslutet om den nya strukturen fattades år 2023, även om reglerna började gälla först vid årsskiftet 2025.
Syftet med omarbetningen var att göra reglerna lättare att hitta, förstå och använda. Skydds- och kravnivån är i grunden oförändrad, men språket har förenklats och det framgår nu tydligare i paragraferna vem som ansvarar för att en regel följs, oftast arbetsgivaren. För byggherrar, projektörer och byggarbetsmiljösamordnare har det dessutom tillkommit vissa nya regler, främst samlade i AFS 2023:3 om projektering och byggarbetsmiljösamordning.
Den föreskrift som berör alla arbetsgivare är AFS 2023:1 om systematiskt arbetsmiljöarbete. Den fungerar som ett nav i regelverket och beskriver hur arbetsgivaren ska undersöka, riskbedöma, åtgärda och följa upp arbetsmiljön på ett systematiskt sätt. AFS 2023:1 ersatte bland annat den tidigare föreskriften om systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1).
En viktig konsekvens av omläggningen är att äldre föreskrifter inte längre gäller. Hänvisningar till regler som inleds med exempelvis AFS 1999:3 eller AFS 2015:4 är därför inaktuella, eftersom de upphörde att gälla den 1 januari 2025. Den som har checklistor, arbetsmiljöplaner eller interna rutiner med hänvisningar till de gamla numren bör därför se över och uppdatera dem. Arbetsmiljöverket har tagit fram en så kallad paragrafnyckel som visar var en tidigare paragraf har hamnat i den nya strukturen.
Vem gäller arbetsmiljölagen för?
Arbetsmiljölagen gäller varje verksamhet där en arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning. Det spelar ingen roll om arbetsgivaren är privat eller offentlig, en stor koncern eller en enskild privatperson, och det saknar betydelse om det handlar om fabriksarbete, kontorsarbete eller något helt annat.
Lagen omfattar både fysiska och psykosociala förhållanden och gäller alltså arbetsplatser av alla slag. Förutom anställda likställs i många avseenden även andra grupper med arbetstagare. Hit hör exempelvis elever och studerande, personer i arbetsmarknadspolitiska program, intagna i kriminalvård och personer som fullgör värnplikt eller annan tjänstgöring.
Även den som arbetar ensam eller driver ett familjeföretag utan anställda berörs av delar av lagen, framför allt de bestämmelser som handlar om tekniska anordningar och farliga ämnen. På arbetsplatser där flera arbetsgivare är verksamma samtidigt, exempelvis en byggarbetsplats, finns dessutom särskilda regler om samordning av arbetsmiljöansvaret.
Det är värt att notera att en arbetsgivare som utgångspunkt även ska följa lagen när det gäller arbete som arbetsgivaren själv utför, eftersom arbetsgivaren ska vara ett föredöme för sina medarbetare.
Arbetsgivarens ansvar och det systematiska arbetsmiljöarbetet
Det är arbetsgivaren som har huvudansvaret för arbetsmiljön. Enligt lagen ska arbetsgivaren vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. I praktiken sker detta genom det systematiska arbetsmiljöarbetet, som innebär att risker fortlöpande undersöks, bedöms och åtgärdas, och att åtgärderna följs upp.
Ansvaret kan i vissa fall fördelas i organisationen genom uppgiftsfördelning, men det yttersta ansvaret ligger alltid kvar hos arbetsgivaren. Arbetstagaren har samtidigt en skyldighet att medverka i arbetsmiljöarbetet, följa givna instruktioner och använda de skyddsanordningar som krävs.
Samverkan och skyddsombud
En bärande tanke i arbetsmiljölagen är att en god arbetsmiljö skapas i samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. På arbetsplatser med anställda ska medarbetarna ges möjlighet att påverka sin egen arbetssituation.
Skyddsombudet, ibland kallat arbetsmiljöombud, är arbetstagarnas representant i arbetsmiljöfrågor och utses normalt av facket eller av arbetstagarna. Skyddsombudet har rätt att ta del av handlingar, delta vid planering och i allvarliga fall avbryta arbete som innebär omedelbar och allvarlig fara för liv eller hälsa, ett så kallat skyddsombudsstopp. På större arbetsplatser ska det dessutom finnas en skyddskommitté där arbetsgivare och arbetstagare gemensamt behandlar arbetsmiljöfrågor.
Tillsyn och påföljder
Det är Arbetsmiljöverket som har i uppdrag att se till att arbetsmiljölagen och föreskrifterna följs. Myndigheten genomför inspektioner och kan ställa krav på att brister åtgärdas genom förelägganden och förbud, som vid behov kan förenas med vite. Vid vissa överträdelser kan en sanktionsavgift tas ut, och allvarligare fall kan leda till straffrättsliga påföljder.
Arbetsgivaren är också skyldig att utan dröjsmål anmäla dödsfall, allvarliga personskador och allvarliga tillbud till Arbetsmiljöverket. Den skyldigheten regleras i arbetsmiljöförordningen och är en viktig del av samhällets möjlighet att förebygga att liknande händelser inträffar igen.
Lär dig mer om arbetsmiljöarbete
Arbetsmiljölagen lägger grunden, men det praktiska arbetet kräver kunskap om hur kraven omsätts i vardagen. Hos K-Utbildning hittar du flexibla onlineutbildningar som hjälper dig och din verksamhet att möta lagens krav.
